Mitt lilla busfrö har gått å blivit ett år äldre!
Grattis Hanna, min lilla kusin vitamin!

Första gången jag fick se Hanna låg hon i Mias (min mosters) svarta divan och hon skrek å skrek,
min mamma tog upp henne och hon fortsatte skrika,
mamma langade över henne till mig,
och vet ni vad? Hon slutade tvärt och skrika och log lite åt mig :)

Och den dagen jag låg på soffan och lyfte upp henne som ett flygplan och hon kräktes över hela min fina nya tröja.
Och det första Mia (Min moster) sa när hon sprungit fram till oss var,
hur gick det med Hanna?
Hanna bara log medans jag låg där och var nerdränkt i spya.

Det känns som det var igår allt det hända! Tre år går riktigt, riktigt snabbt!